theaviktoria

Känner för att skriva lite, alltså bara skriva av mig. 

Känner att det alltid finns en tanke i bakhuvudet. Det är så mycket som händer nu. Jag fyller 16 i november, och jag planerar att flytta 5 timmar och 15 minuter från mamma redan om 6 månader, alltså om ett halvår. Det är nog inte bara det här. Jag har alltid trott att det ska vara superenkelt att bara sticka. Men när man suttit och tänkt efter så är det många pusselbitar som ska sitta. Man ska ha pengar, man ska ha något att sysselsätta sig med utöver skolan mm. Det är så himla mycket. Dock har jag inga problem med att sysselsätta mig utöver skolan, eftersom att jag ska spela fotboll på högre nivå. Det är ju elitfotboll jag har sökt till!

Senaste veckan har jag suttit mycket och tittat på tavlan jag har på väggen. Den på mamma och pappa som lyckligast när de gifte sig. 
Det tar lite på mig att inte få känna pappas stöd i det här. Alltså, veta vad han tycker om att jag planerar denna flytt, och hur han tror att det kommer att gå för mig. Känns så konstigt.

Jag kan ändå flytta utan att tänka på att mamma ska bli själv. Hon är inte ensam och hon har fortfarande mina tre systrar och fyra barnbarn kvar. Det känns väldigt skönt att veta.. 
Det luriga är ju att det inte bara är att resa hem när jag känner för det. Nu måste man planera och dona, och boka tågbiljetter för att få komma hem.. 

Jaja, det återstår att se. Jag tror, trots allt, att jag kan lyckas med det jag vill. Jag ska ge det en chans anyway, och hoppas att jag kommer långt på det :)